Cecilia

Jag lider av en ENORM scenskräck. Jag HATAR ( Pappa säger att hata är ett så starkt ord så det går knappt att använda men jo, jag hatar) att stå i centrum. Jag blir nervös, svettig under armarna och i pannan, flackar med blicken, stammar, tappar ord och säger "eh" alldeles för många gånger. Det är i alla fall så här jag inbillar mig att jag beter mig när jag pratar inför folk men jag vet inte detta. Jag får en total blackout och kommer inte ihåg ett smack av vad jag har sagt, något frustrerande. Hur som helst. Nu när jag har fått igång min statistik (Jag vet, ett jävla tjatande men ni andra bloggare vet att det blir lite av en mani) och ser att det är BETYDLIGT fler än jag trodde som läser min blogg, typ 1000% mer, så börjar jag drabbas lite av min scenskräck. Herre min tid, jag trodde kanske att det var TIO personer som läser min blogg och så är det HUNDRAish!

Så, nu sitter jag här med datorn i knät, svettig under armarna och pannan, flackar med blicken, stavar fel och får sudda alldeles för många gånger. Hur ska detta sluta?

Och tillråga på allt detta stressiga bloggandet så ska jag gifta mig i sommar. HUR TÄNKTE JAG DÄR? Stå i centrum EN HEL DAG! Det kommer förtäras en hel del chaampaanjsh den 16 Juni så att mina ben bär mig igenom hela denna dagen...








...Och prata, jag ska PRATA i kyrkan. Om ni ser på "Americas funniest homevideos" framåt sommaren och en skakig film på en brud som svimmar i kyrkan spelas upp är det förmodligen jag!