Cecilia

Som jag har nämnt tidigare i bloggen så premiärgungade Pysen här om dagen. Detta skulle givetvis dokumenteras för det ska ju alla "första gången" grejerna göra... tills han kommer upp i tonåren i alla fall!

Det är inte lätt att fånga en gungande bebis på bild kan jag berätta:



Lite för nära.



Blundar.



Blundar.



Missar gungan totalt.



Lite för nära och lite för...ja...

Men jag lyckades med ett par bilder i alla fall, håll tillgodo:




Söt.




Sötare.



Sötast!

Nä men varför inte passa på att blogga lite så här på natten. Liten gosse ska lära sig att somna om själv men ligger mest och snackar/är tyst/ skriker i sin säng. Tå-la-mod heter det mina damer och herrar, jag ska icke ge upp!!!

Annars går renoveringen framåt. Joel åstadkom att borra två hål i väggen igår på två och en halv timma!! och jag skruvade ihop två Ikeaskåp, eller var det tre? Jag minns inte så noga just nu! Jag hoppas vi blir klara med renoveringen denna veckan... Oki, det kommer nog inte hända så vi säger nästa vecka istället. Tills dess ska jag försöka att inte låta bloggen damma igen totalt, lovar!

Andra topics är:
Imorgon ska två vuxna och två barn till Ullared, det kan gå precis hur bra eller dåligt som helst.

Jag har slutat amma, tror jag! Är uppe i 24 amningsfria timmar och jag saknar det inte det minsta!!!!

Igår var det vår och till helgen ska det tydligen bli snö, så knasigt!

En natt kan vara precis hur lång eller kort som helst, lång de stunderna som spenderas vaket och kort de timmar man faktiskt får sova. Tänk vad jag hade uppskattat mina nätter utan vakentimmar innan jag fick barn om jag visste hur detta var innan jag fick barn.. Ja, något sådant!

Kan man bara sluta amma så där på studs eller sprängs man då?

Pysen har gungat för första gången, han tyckte det var lite kul men ingen sensation direkt.

45 minuter senare och fortfarande en vaken bebis vilket betyder att jag har rest mig upp och lagt mig ner ca. 9 gånger. Magmuskler på det?

Jesus Amalia ( vem är den där Amalia egentligen?) vad den här renoveringen drar ut på tiden. Nu vet vi att renovering tar MINST dubbelt så lång tid med ett litet kid i hasorna! Måtte jag komma ihåg det här så vi inte råkar köpa ett renoveringsobjekt en vacker dag!

Jag är en människa som gärna stör mig på saker. Eller jag gör ju gärna inte detta men det blir gärna att jag gör det även fast jag inte vill. Saker som jag har stört mig på de senaste dagarna som jag inte hade stört mig på för en si så där 6 månader sedan:

- Någon vän/bekant på facebook har fått barn (vilket händer var och varannan dag tycker jag) och när vännen/bekanten tillkännager detta på fejan är det alltid oftast någon vän till vännen som skriver: GRATTIS! NU BÖJAR LIVET!
Vaaaaa faaaan!!!!! Vad var det personen i fråga levde för något innan hen fick barn om inte livet? Jag vet inte vad personen gjorde innan hen fick barn men jag hade det förbaskat bra och jag har då alltid levt mitt liv, nästan vaje dag i alla fall. STÖRANDE!

- Jag läser en blogg eller något liknande som en tjej som "precis" fått barn skriver och läser detta som nästan får mig att koka upp: EFTERSOM JAG HELAMMAR HAR MINA GRAVIDKILON BARA RASAT AV MIG!
Vaaaa faaaaan! Vaddå EFTERSOM???? Händer detta alla? Svar: NEJ! Jag har helammat i tid och otid och otid och tid och inte har något annat än mina pattar rasat här inte! Nu, sex månader efter förlossning och promenader som förmodligen har tagit mig från Trelleborg till Haparande, TUR OCH RETUR, har jag ett ynkligt kilo kvar till min startvikt. Här rasar det ingenting ska jag tala om och är du av den typen som i vanliga fall går upp ett kilo av att titta på en kaka så kan jag tala om för dig att det hjälper inte att bli gravid, föda barn och helamma för att få det kilot att RASA av dig! STÖRANDE!

- Jag läser följande, kanske även det här på en blogg alternativt hört detta från vänner/bekanta som fått barn: DET VAR INTE ALLS SÅ FARLIGT SOM JAG TRODDE ATT FÖDA BARN. DET GJORDE KNAPPT ONT. KÄNDES TYP SOM EN WALK IN THE PARK!
Vaaa faaaan! Hade jag inte läst/hört detta innan kanske jag inte hade fått en CHOCK och NÄRA DÖDENUPPLEVELSE under min förlossning. Det gjorde så förbannat ont och det var jag då inte beredd på. Jag trodde det skulle göra ont men vara helt OK. Inte att det skulle känns som att kroppen ville kräks genom stjärten, utan mer som en värre version av vanlig mensvärk. STÖRANDE!

...Å andra sidan kanske man varken ska säga bu eller bä om förlossningssmärtor då de uppenbarligen upplevs väldigt olika. Men jag, personligen, blir hellre uppskrämd än nerskrämd inför något så jag efteråt blir mer underskrämd än överskrämd...Ja, så får det bli!

Jag och Joel har en del föremål i våra ägor som den andra hatar av någon anledning.
Jag har Joels jultomte. Den.är.så.äcklig! Varendaste år när julpyntet ska fram börjar det årliga tomtegnatet. Ska tomten verkligen fram? Vart ska den stå så ingen ser den? Usch, ta bort tomten! Det är min finaste tomte! Den har jag haft hela livet. Tomten är uteliggare! osv.osv.osv.

Jag hittade bara en bild på uteliggartomten. Joel har gjort ett fint potpurri och mms:at till mig så att jag förmodligen gick runt i panik hela den dagen. TOMTEN NUDDAR JU MIN FINA NALLE!


Bilden gör ingte tomten rättvisa! Den är MYCKET äckligare i verkligheten. Under luvan står det Joel med en spritpenna, Joel har klippt mustaschen a la Hitler, och någon mus har tuggat på hans byxor så de är fulla med hål. USCH! De andra kläderna är givetvis också håliga och skitiga, därav uteliggartomten! I år(eller jag menar förra året) tog Joel av han kläderna och påstod att han skulle sy nya. Tillåt mig använda uttrycket LOL! Som om det någonsin kommer hända! Nej nej, istället har tomten stått i en av Joels uttvättade svarta strumpor, det tyckte tydligen Joel var en passande tomteoutfit.

Moa håll i dig nu! Joel hatar min STORA nalle som min vän Moa har fraktat hela vägen från Amerikatt. Han tycker att den är stor, ful och onödig! Jag tycker att den kommer passa perfekt i Pysens pysiga rum!
Just nu har vi byggnadsställningar runt hela vårt hus då de ska bytas fönster här framöver och detta såg jag för några dagar sedan:



Ricky står ute, ensam, kall och rädd fem och en halv våning upp i luften. Stackars lilla vän!



Han fick komma in igen. Och med detta är vi tillbaka på ruta ett. Ricky som snart ska få en plats i ett pysigt rum och uteliggartomten som ligger nerpackad i en kartong på vinden iförd en gammal utvättad strumpa!

-Men Joel du har ju satt byxorna bakomfram!
-Nej, jag trodde de skulle vara så. Annars kan han ju knäppa upp dem själv.

OK!

Det är ju för det första trevligt att han tror att vår 6-månaders kan knäppa upp och ta av sig sina byxor.
För det andra så förstår jag inte varför det skulle vara så farligt om han kunde göra det.
För det tredje känns det ju väldigt bökigt att knäppa ett par byxor på ryggen.
För de fjärde har detta hänt en gång innan men då var Pysen betydligt mindre och hade gylfen på ryggen.



Pysen storlek XXS med byxorna åt rätt håll!

Hur irriterande började inte min morgon?
Jag skulle i vanlig ordning toppa min morgonfil med lite russin, en sådär 10-15 stycken brukar vara lagom.
Alla andra mornar (Karin, vet att du också hade problem med böjelser på morgon) så pillar jag lite på toppen på russinklumpen och en lagom mängd russin dalar ner i tallriken. Idag dalade ett lagom gäng russin ner i tallriken följt av resterande 348 russinen som kom som en stor klump.Suck och vad göra? Eftersom alla russinen hade blivit filiga kunde jag inte göra annat än att försöka äta upp 10-15 + 348 russin. Efter en si så där 325 russin ville jag inte ha ett enda russin till, fy tusan!!

Här sitter jag och hänger!

Hej hej!

Här sitter jag och vinglar. Det går ganska bra att sitta men morsan måste sitta i närheten och ta mig om jag ramlar!

Idag har jag varit på babysim och ätit jätte mycket mat, då blev morsan jätte glad och sa "duktig pojke" jätte många gånger.

Nu ligger jag och sover gott och morsan och farsan sitter i soffan och myser. Jag vet att de hoppas på att få sova en hel natt men jag tycker om att få lite uppmärksamhet dygnet runt så jag tänker väcka dem många nätter till! Mohahahaha!

Dregel och hårdrag från Pysen


Här under skulle det vara en bild på mig när jag sitter. Men den här dumma mobilbloggappen funkar nästan aldrig. Dumma!!!

Jag kan ju lika gärna göra som alla andra och blogga lite om våren. Det är på något vis lite svårt att låta bli att nämna de där första tidiga vårdagarna. Igår var det 11 grader i skuggan här i Halmstad och min vinterjacka var på tok för varm. Har dock inte riktigt vågat prova vårjackorna än för risk att de är alldeles för små och då kommer jag förmodligen dö lite i själen och det vill jag inte!

Det blev i alla fall en dag fylld med massor med roligheter, jag i min vinterjacka och Pysen i sin vårjacka. Vi började förmiddagen med att gå på babyrytmik och det var skoj tyckte både jag och Pysen. Vi fick spela trummor och maracas och så sjöng vi också och gjorde rörelser. Efter sångstunden gick vi och Vegas och Nina hem hit för att äta lite lunch och sen gav vi oss ut på en promenad i det fina vädret.

På eftermiddagen kom AnkiPlonk hit för lite kvalitetstid på ballkongen. Vi lyxade till det med vin, druvor, ost och kex. Mums så gott! Förra gången Anki var här hade jag köpt en brieost som var så fasansfullt äcklig. Jag rotade till och med fram förpackningen ur soporna så vi inte skulle göra samma misstag och köpa äcklig ost igen och så här stog det på förpackningen:

"Ostarnas konung enligt osttävling i Paris i böjan av 1800-talet. Smak av ladugård och rostade nötter. För att göras full rättvisa ska den helst serveras ensam och rumstempererad."

MED SMAK AV LADUGÅRD!!!!!!!!!


En ladugårds fri ost!



Pysen fick såklart också ett kex.

Sen kom Joel hem och Joel och Anki retade varandra som vanligt under ca. 2 timmar och sen gick Anki hem.

Slut på dagen!

Ibland har jag fått för mig att jag inte har förändrats NÅGONTING i mitt utseende på de senaste, ja ska vi säga 5 åren!? Eller jo, jag har ju blivit betydligt tjockare men förutom det ser jag väl ungefär ut som jag gjorde när jag flyttade till Halmstad 2006. FEL FEL FEL! Ibland är det dumt att leva i moderntid för ALLT dokumenteras ju med dessa jädra kameror som folk har med sig över allt. Det bli liksom så väldigt mycket svårare att försköna dåtiden.



Jag ser INTE ut så här längre, jag är MYCKET rynkigare nu.
Nina ser INTE heller ut så längre. 
När hände detta? 

Idag har det varit Söndag, kommer förmodligen inte som en nyhet för någon där ute men ändå väl värt att poängtera. Jag och Pysen har haft en fantastiskt trevlig Söndag med våra vänner idag. Det blev en lång lång promenad längst Nissan och vidare ner på västra stranden och jag kan upplysa er om att en promenad på stranden med barnvagn är pritty jobbigt! Vi bestämde oss för att gå hem till Nina, Marcus och Vegas och grilla korv som skulle avnjutas på deras soliga altan. Men så blev det inte riktigt för när vi kom hem till dem så hade solen gått i moln. Hur typiskt? Marcus fick i alla fall stå ute och grilla vurre som vi sedan intog inomhus. Och mums vad gott det var, årets första grill är väl ändå för härlig? Lagom till vi skulle rulla hemåt hade solen tittat fram igen och jag njöt i fulla drag av den där tystnaden som bara finns mitt inne i stan på Söndagar. Söndagstystnaden i symfoni med lite vårfåglar och ett stort gäng svanar som flög över takåsarna. Tänk vad livet är bra!



På promenad genom staaaaan som Perran brukar sjunga om.

Jag har skapat en ny kategori som heter Joels Juveler. Det kommer ju en hel del små lustiga juveler från den mannen så jag tänkte att han lika gärna kan få en egen kategori.

Jag- Joel, är det OK om du får en egen kategori på min blogg där jag skriver om saker du och Pysen gör?
Joel - Ja, bara du inte hänger ut mig!
Jag- ...., nej, nej. Självklart inte......

Hur som helst. Här i Halmstad så måste man gå till en fotograf och ta bilden som ska vara i tidningen (Givetvis gratis!) och jag hade klätt upp Pysen (lite Håkan) extra fint inför denna plåtning. Allt gick fint och vi fick efter några dagar fotot på mailen så vi kunde skicka det till andra tidningar. En kväll sitter Joel och fnissar vid datorn åt något han tycker är väldigt roligt. Och efter ett tag visar han mig vad han har skrattat åt...



Han har pimpat upp vår son lite i paint (Och nu såg jag att han döpt filen till ***Gangsta, haha).
Visade sig sedan att han även messat denna bilden till ett gäng kompisar i vår krets!?

"HAR DU SATT EN CIGG I MUNNEN PÅ VÅR 3-MÅNADERS SON?"




Själv föredrar jag originalet!

Oboy Oboy! Hur får man en liten bebis att förstå att det är helt ok att sova från kl 19-7 utan att vakna?

Jag lider av en ENORM scenskräck. Jag HATAR ( Pappa säger att hata är ett så starkt ord så det går knappt att använda men jo, jag hatar) att stå i centrum. Jag blir nervös, svettig under armarna och i pannan, flackar med blicken, stammar, tappar ord och säger "eh" alldeles för många gånger. Det är i alla fall så här jag inbillar mig att jag beter mig när jag pratar inför folk men jag vet inte detta. Jag får en total blackout och kommer inte ihåg ett smack av vad jag har sagt, något frustrerande. Hur som helst. Nu när jag har fått igång min statistik (Jag vet, ett jävla tjatande men ni andra bloggare vet att det blir lite av en mani) och ser att det är BETYDLIGT fler än jag trodde som läser min blogg, typ 1000% mer, så börjar jag drabbas lite av min scenskräck. Herre min tid, jag trodde kanske att det var TIO personer som läser min blogg och så är det HUNDRAish!

Så, nu sitter jag här med datorn i knät, svettig under armarna och pannan, flackar med blicken, stavar fel och får sudda alldeles för många gånger. Hur ska detta sluta?

Och tillråga på allt detta stressiga bloggandet så ska jag gifta mig i sommar. HUR TÄNKTE JAG DÄR? Stå i centrum EN HEL DAG! Det kommer förtäras en hel del chaampaanjsh den 16 Juni så att mina ben bär mig igenom hela denna dagen...








...Och prata, jag ska PRATA i kyrkan. Om ni ser på "Americas funniest homevideos" framåt sommaren och en skakig film på en brud som svimmar i kyrkan spelas upp är det förmodligen jag!

Åh mums. Skittles, hur gott?
Det är väldigt tur att dessa inte finns att köpa i Sverige.
Nu sparar jag som bara den på godingarna då jag inte vet när jag kan få nästa gäng.
Dessa fick jag av min vän Åsa som bor i USA i oktober, 20 påsar och jag har 4 kvar...

För övrigt så gillar jag det Amerikanska konceptet med att köpa ett storpack med godis och så är det små påsar i, det räcker så väldigt mycket längre då. Hade det varit en stor påse hade det varit slut för länge sedan.
Att det är uppbyggt på detta sätt är förmodligen för att kidsen ska ha med sig en liten påse i lunchboxen och det är ju inte så bra. Har de inte hört talas om Lördagsgodis där borta?

Tog ett kort på Pysen här om dagen. Inget ovanligt med det för jag tar ju ett antal kort på honom var eviga dag. Men på detta fastnade det något speciellt som jag såg när jag la över bilden på datorn.



Det är klart att detta bedårande lilla livet har en skyddsängel som vakar över honom.
(Nej, det är inte blixten som har reflekterats någon stans, det ÄR en skyddsängel. Inget annat, jag är hans mamma så jag bestämmer sådant. Punkt slut.)

Idag har jag och lilla lusen varit på babysim för andra gången.
Oj vad han tycker det är roligt och plaskar som bara den i vattnet.



Min lilla fisk. Bilden är inte tagen idag i simhallen utan hemma i förra veckan.
 Ett badkar hade varit fint, nu har vi 1 cm vatten på hela badrumsgolvet efter han
har badat och jag tror aldrg vårat badrumsgolv varit så rent som nu!

Den här gamla pjäsen tog jag från min morfar när han kola vippen.
Jag tyckte den var vansinigt fin där någonstans i mitten av 90-talet.
Nu tycker jag inte den är så fin längre. Och den passar inte någon stans. Den har säkert haft 100 olika plaster i alla mina hem och den har aldrig passat in. Men! Jag kan ju inte bara slänga den, det är ju en gammal slätklenod från 1969 (det står det på insidan av locket) som jag har ärvt av min morfar Alvin. Det är även min pyssellåda så den fyller en funktion. Men! Vart ska jag göra av denna bajsbruna kista från 1969? Vart?

Någon postade denna bilden på Facebook och jag börjar nästan gråta.
Världen - Vart är du på väg?

Jag nattbloggar under täcket och det är så jävla varmt så det är imma på telefonen! Men så är det när en sömnlös mamma delar rum med en snarkande man och en lättväckt pojke. Varför jag inte kan sova vet jag mycket väl; jag sov till tre idag, 15.00!!! Jag var dödsförkyld under natten och dagen så Joel fick stanna hemma från jobbet! Nu är jag piggare än jag varit på det senaste halvåret, här under mitt täcke, döende av värmeslag!!