Cecilia

När jag kom till Göteborg i Tisdagskväll var det en mysig kväll. Det skulle ätas tacos och mysas i den obekväma soffan =)
Jag o Juvelen skuttade på lätta steg genom Göteborgs kullerstensklädda gator fram till närmaste Hemköp och lassade på oss en massa godsaker. Busstur nummer 60 var oerhört trivsam med lagom mycket folk, lagom snabba kurvor och lagom värme på bussen. Den lilla regniga biten från bussen till Joels lägenhet var inte lika blöt och trist som vanligt utan det kändes nästan som en sommarkväll... Fram tills vi kom fram till lägenhetsdörren var allting ovanligt ljuvligt.. Men, något saknas, vad kan det vara om inte Joels nycklar.. Toppen!! Där står man i trappuppgången med två resväskor och två kassar med mat.. 5 cm från friheten i lägenheten. Mannen har (som vanligt) glömt sina nycklar på jobbet. Så vad göra.. Dumpa mig, fortfarande väldigt glad och positiv och inte alls hungrig och kissignödig, i trappuppgången medan Joel dundrar tillbaka till jobbet. Trappsteg nummer tre är nu mer mitt privata trappsteg! Och jag vet exakt hur lång det är från det tredje trappsteget till den orangea lysknappen på andra sidan väggen i kolsvart mörker.. Yepp!!! Vet ni hur många gånger lyset i en trappuppgång släcks under en timme???? Inte jag heller, tappade räkningen efter en sisådär 124 tryck!!!
Det hela komenserades dock upp senare under kvällen då Joel släppte en ljudlig rap.. Min mördartimme i trappuppgången var som bortblåst och ersattes med ljuva toner av rapar och mjuka kuddar i den obejkväma soffan!!!